Idag är det ett år sen. Ett år sen du lämnade oss. Tio år hann du blev. Halva mitt liv var du med mig, från barn till vuxen.

 

Jag minns den dagen du gick bort. Du hade varit sjuk länge. När jag sa hejdå till dig den morgonen innan jag åkte till jobbet var det som att jag visste att idag var det dags. Jag pratade om dig med en kollega på lunchen. Jag tänkte på dig hela tiden. Och när jag kom hem, då var du borta.

 

Jag grät och grät, grät som jag aldrig gråtit förr, och tårarna bränner i mina ögon medan jag skriver detta. Jag tänker på dig varje dag, och jag tycks fortfarnde höra dina trippande steg över golvet, känna dina mjuka nosningar, och få rycket att ge dig en bit morot.

 

Jag saknar dig, jag älskar dig, för alltid. ♥

Skriv en kommentar

Namn*

E-postadress*

Blogg-adress